Visning och samtal i Leksand under Våra Gårdars filmdagar av Stålhättor.
Under den gångna helgen träffades representanter från organisationen Våra Gårdar i Leksand. Representanterna kommer från hela landet och driver bioverksamhet på mindre orter runt om i Sverige. Filmvisningar, samtal och möten under två fullmatade dagar. Dit var jag inbjuden för att visa Stålhättor med efterföljande samtal. Visningen gick väldigt bra, många och fina reaktioner under filmen – många skratt.
Bamse, maskinisten på biografen, påminde mig om att min film Kattbreven, som bygger på Elsie Johanssons bok och manus av Annika Thor, var den första spelfilmen som visades digitalt i Sverige. Det var den 14 februari 2001 i Smedjebacken. Tyvärr var jag upptagen av premiären i Stockholm och kunde inte närvara. Det hade vid tillfället delats ut en plakett och Bamse skulle kolla om det fanns någon kvar som han kunde skicka till mig. Roligt att ha varit först!
Efter visningen av filmen Stålhättor ledde Charlie Norrman ett samtal med mig.
Samtalet handlade om hur industrin har förändrats. Om kvinnornas inflytande och deras roll i förändringen. Antalet olyckor går ner ju fler kvinnor som kommer in på industrin och samtalstonen bland arbetarna förändras. Frågan ställdes också om betydelsen av kvinnorna på en av tradition manlig arbetsplats – bruksmiljön. Varför finns det så få kvinnor inom industrin? Sofia, Annelie, Carina och Kerstin förvånade många över att berätta om sin stolthet i sitt arbete.
Efteråt kom det fram en del ur publiken och påpekade att det var länge sedan de hörde ordet solidaritet och varför det är så. Något att fundera över.
Härligt möte med en så entusiastisk publik!
