Redan i februari 2021 skrev vi, Elisabet Gustafsson och Christina Olofson, en artikel om hur vi ekonomiskt kan garantera svensk film. Den publicerades bland annat i POVFILM #76 februari 2021.
”[…]Vi behöver en långsiktig finansieringsmodell. Filmen har varit kraftigt underfinansierad i flera år vilket försvårar såväl en bredd som för nya röster att komma fram.”
”[…]Pandemin har påskyndat utvecklingen av strömningstjänsternas dominans,[…]”
”[…]De stora strömningstjänsterna investerar förvisso i många produktioner, men svensk biofilms framtid är inte deras ansvar. Det är numera svenska statens och verktygen finns tack vare AVMS-direktivet som andra länder redan använder sig av. Att inte använda dem för att förvalta vårt filmarv, skapa såväl bredd som att utveckla den kvalitativa filmen, vore omdömeslöst. Alla parter skulle kreativt gynnas av det.
Lyft blicken och rusta för framtiden som står runt hörnet.”
Ett år senare läser Karin Pettersson i Aftonbladet, 19:e februari 2022,
Ministerns uppgift är att skaka fram miljarderna
Kulturpolitiken måste bli mer offensiv – debatten nu är både dum och feltänkt
Nej, den viktigaste nyheten om kulturpolitik den senaste veckan var inte Stina Oscarsons intervju med kulturministern. Det var en blänkare i Dagens Nyheter om att Danmarks socialdemokratiska regering planerar att införa en specialskatt för Netflix, HBO och andra strömningsjättar. Pengarna som kommer in, det handlar om hundratals miljoner, ska gå till dansk tv- och filmproduktion. I förbigående rapporterar tidningen sedan att Sverige inte tänker utnyttja den här möjligheten, som uppstått tack vare en ny EU-lag.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Or2jQk/kronika-av-karin-pettersson-om-kulturpolitik
Det hon hänvisar till är Danska Filminstitutets direktör Claus Ladegaard som menar att vi befinner oss i en ny filmverklighet.
Trots att dansk film har gått sensationellt bra på bio så förlorar den intäkter, då försäljning och uthyrning har minskat. Idag producerar de färre filmer än 2004, då 30 idag 20 per år. Han oroas speciellt över att medel till den konstnärligt nyskapande filmen saknas. Han menar att bristen på pengar i stödsystemet genom sin marknadsordning tar från den konstnärliga filmen. Det innebär att de försummar det centrala i sitt stödsystem nämligen att lägga en grund för framtida filmproduktion. Det viktiga är att ge stöd till filmskapare som prövar nytt och som ger möjlighet till dem att finna sitt språk. Det behövs förstärkning av medel för att säkra film till barn, unga, äldre, alla målgrupper. Till detta krävs att det produceras en mångfald av filmer, 20 filmer om året räcker inte. För att tillföra mer medel till dansk film måste en avgift tas ut på strömningstjänsterna, Netflix, HBO, Disney+, Amazon Prime, med fleras omsättning. En avgift skall gå till att förstärka det existerande stödsystemet i Danmark.
Att införa en avgift på streamingtjänsterna blir mer och mer brännande. Faran och risken är att TV-serierna tar över på bekostnad av utvecklingen av långfilmen.
Varför ser inte Kultur Departementet möjligheten att garantera svensk film och dess utveckling genom att lägga en avgift på streamingtjänsternas omsättning?
Precis det vi skrev om för ett år sedan.
Det brådskar!
I år erhöll Departementet en skrivelse om AVMS (Audiovisual Media Service Directive) direktivets betydelse för att bidra finansiellt till vår nationella filmfond, på liknande sätt som exempel Danmark, Spanien, Polen, Tyskland, Italien och Belgien, Frankrike, med flera länder redan antagit. Skrivelsen, En väg framåt för att värna kulturpolitiska värden i svensk film som Departementet fick 13 januari 2022 har undertecknats av Svenska Filminstitutet, Film i Väst, Film i Skåne, KLYS, Fackförbundet Scen och Film och Dramatikerförbundet.
Som vi skrev i vår artikel ” Alla parter skulle kreativt gynnas av det. Lyft blicken och rusta för framtiden som står runt hörnet.”
